downunderbea

Kom hemcyklandes efter en dag bestående av gym och jobb. Öppnade rutinmässigt brevlådan och fann till min förvåning ett brev adresserat till mig.. Kände igen handstilen direkt.. Ohh vad spännade..

Läste brevet om och om igen, småfnissade lite, grät lite och kände en sådan otrolig värme i hjärtat.. Underbara Rebecca, min bästa vän du gör mig så glad..
 

Och vet ni vad, jag fick ett halsband, ett halvhjärta.. kändes som när man gick på mellanstadiet och delade det med bästa vännen. Och det är ju trots allt min rebbe som jag varit vän med längst, så nästan mellanstadiet, eller i alla fall högstadiet.

Det brevet fick mig på bästa humör.. Åhh vad jag älskar mina vänner.

Till något helt annat, tråkigt på jobb, timmarna går så segtoch de är ändå inte mer än tre timmar. Jag känner mig understimulerad och det är det värsta någonsin, hellre fullpackat och stressigt än segt och uttråkande..

Shireens farbror dog igår, tragisk historia, inget jag tänkte gå in på. Så jag blir hemma för att hjälpa Shireen.

Men jag ska i alla fall på bio på fredag med Robin och vänner. En matbit, lite vin och bio, en helg att se framemot. Sen Lördag jobb.. måndag, en oplanerad dagsutflykt, tisdag min första dag på Kookai, kan knappt vänta..

Med brist på häpnadsväckande utflykter och händelser blir detta ett kort inlägg.. tsss..
(med stor parantes för brevet)

BTW, är jag inte sjukt snygg i min hjälm och ryggsäck? Enligt lag är man tvungen att ha cykelhjälm oavsett ålder, till skillnad mot Sveriges 15 årsgräns..


XOXO och en extra puss till min Pärla <3