minuter innan bungy...
Sa mycket tankar som passerar i huvudet nu.. varfor utsatter man sig sjalv for aktiviteter som det har? Maste saga att jag har blivit mer aventyrlig av mig och ar lite utav en adrenalin junkie.. eller kanske som carro uttryckte det nar vi var i thailand, "sjalvmordbenagen" haha.
Naval. kl ar strax innan tio pa morgonen i Queenstown Nya Zeeland, om nagra minuter satter jag mig pa buss som tar mig till det kanda Nevis stallet, destinationen dar jag ska kasta mig ut fran en dryga 160 meters kabin falla 8,5 sekunder 134 m innan jag dras upp endast i mina fotter tillbaka till ursprunspunkt. Nya zeeland ar Bungyjumpets moderland och man kan ju inte missa detta.. Detta ar en utav de grejerna man maste kryssa av pa listan- "vad jag maste gora innan jag dor"
Det som jag hela tiden paminner mig om var min tid som gymnast, nar man skulle ga runt pa nagon svar volt eller nagot man var lite halv radd for, det dodar inte mig... Och faktum ar att risken att skada sig inom gymnastiken ar vasentligt mycket hogre an att hoppa Bungy Jump.
Exalterad? Ja! Nervos? Ja, Livradd? Lite.. alskar jag kanslan av adrenalin/minuterna innan? JAAA, det ar ju darfor jag gor detta!
BTW, jag gor mitt hopp i min Yamba troja, for att kanna att jag har mina vanner med mig.
Om jag overlever finns jag har for att uppdatera senare !
Kommentarer
Trackback
